Nöden är uppfinningarnas moder. Ett slitet ordspråk, men det finns kanske en anledning till att det används generation efter generation. När människan är pressad är hen tvungen att tänka nytt och annorlunda. Eller åtminstone föreställer vi oss att vi under svåra tider kommer på extra geniala idéer.
I Finland infördes det så kallade konkurrenskraftsavtalet år 2017. Finland befann sig då i en ekonomisk situation som helt enkelt behövde krafttag. Nya angreppssätt. Nytänkande. I konkurrenskraftsavtalet kom arbetsmarknadsparterna överens om att arbetstiden skulle förlängas med 24 timmar per år. De extra timmarna innebar inte någon förändring av förtjänstnivån, utan var en av ingredienserna i Finlands strävan att, som namnet avslöjar, öka landets konkurrenskraft. Målet var bland annat ekonomisk tillväxt och ökat antal arbetstillfällen.
Jag vet inte riktigt om avtalspunkten ökade arbetstimmar utan ett tjockare lönekuvert kvalar in som en uppfinning. Är det inte mer att betrakta som en ryggmärgsreflex? Om man vill öka produktiviteten behöver man öka den resurs som producerar utan extra kostnad. Enkel matematik.
Leidy Klotz, professor i teknik, arkitektur och företagande vid University of Virginia argumenterar i sin bok Subtract: The Untapped Science of Less (2021) just för hur vi per automatik ständigt försöker förbättra våra liv, vårt arbete och vårt samhälle genom att addera. Genom att addera vill vi förändra saker och tings tillstånd från hur de är, till hur vi vill att de ska vara. Vare sig det handlar om att lägga till fysiska objekt, idéer eller sociala system. Motsatsen till addera är så klart att subtrahera, men Klotz menar att vi allt som oftast förbiser att förändring också kan åstadkommas genom att dra ifrån från det som redan finns.
Finland valde alltså den mer traditionella vägen, det vill säga att addera för att ändra nuläge till ett annat framtida läge. Som kontrast till den finländska metoden, kan Islands lyftas fram. År 2015 och 2017 infördes kortare arbetsveckor på prov med oförändrade löner. Arbetstiden sänktes från 40 timmar till 35-36 timmar. Detta som svar på lobbande från fackföreningar och tredje sektorn. Målsättningen med kortare arbetsveckor var en bättre arbetslivsbalans, men precis som i Finland eftersträvades också en ökad produktivitet. Utvärderingen av försöken med kortare arbetsveckor visar på en ökad arbetstillfredsställelse, förbättrat samarbete och minskad upplevelse av stress och utbrändhet. Produktiviteten och tjänsteutbudet höll sig på samma nivå eller ökade. Idag har 86 procent av den totala arbetsföra isländska befolkningen kortare arbetsveckor eller har rätt att förkorta sin arbetstid.
Vad är då kopplingen mellan minskade resurser och ökad produktivitet? I utvärderingen av de isländska försöken refereras till exempel till studier som visar att färre arbetstimmar tvingar fram nya sätt att organisera det dagliga arbetet, som i sin tur leder till lösningar som ökar produktiviteten. Vi använder helt enkelt vår arbetstid på ett mer konstruktivt sätt om den begränsas. Som Leidy Klotz konstaterar i anslutning till sitt arbete med att uppmärksamma subtraktionens möjligheter:
Subtraction is the act of getting to less, but it is not the same as doing less. In fact, getting to less often means doing, or att least thinking more.
Vi blir inte latare av att arbeta färre timmar. Istället blir vi medvetna om varje arbetsmoment. Nöden tvingar oss att uppfinna vårt arbete på nytt. Om vi bara lyckas komma ihåg att subtrahera är minst lika viktigt som att addera.
